Din mamma: Helt klart!

Din pappa: Om du känner dig bekväm vid det så visst!

Din brorsa: Nja kanske inte..

Din syster: Är det en stora syster kan du ju få tips så kör hårt.

Din bästa kompis: Kanske då du haft mens några gånger och känner dig mer bekväm.

Din lärare: Dina lärare kan ju hjälpa dig om du får mensvärk och så. Berätta om sånt händer.

Din pojkvänn: Klart han borde veta. Men berätta inte som någon nyhet, mer som något naturlig, t.ex om han säger att det är äckligt med mens så kan du ju snabbt gå in och säga att du själv har mens och att det är helt naturligt.

Din klasskompis/kollega: Får du en hemsk mensvärk och verkligen behöver en ipren så kan du berätta.

Alltså egentligen tycker jag inte att man borde göra en så stor grej utav detta. Det är ju endå ens mamma. Men visst ska man berätta för sin mamma, helt klart! Hon har ju precis som du också fått sin första mens och har säkerligen mens själv. Man har ju mens till man är 50 så.

Det jag gjorde var att jag väntade tills resten utav min familj var ur världen och det bara var jag och mamma. Sen ska man helst berätta då båda inte har något speciellt att göra. Så ingen är stressad eller så. Sedan kan mamma rakt ut säga: Mamma, jag tror jag fått min mens. Helt vanligt och normalt. Din mamma kommer genast vara stötande och förstående, visa dig mensskydd och berätta om hur det blir nästa mens.

Jag sa till min mamma att jag hade hittat en röd fläck i trosan och hon förstod direkt. Gav mig en kram, och visade mig lite bindor. Sedan berättade hon att jag kommer få min nästa mens om 28 dagar, ungefär. Så hon gjorde en markering i kalendern och allt gick bara bra. Mamma visade hur bindan skulle sitta och allt sånt. Din egna mamma finns ju för dig och bara dig. Så fråga på bara och låt din mamma vara stolt över sin nyblivna kvinna!